en gång höll vi händer långt ovanför taken

nu är det bara vi och skogen
dina händer rör sig som de alltid gjort, över husen
strecken på pappret
blir som det hejdå vi glömde

en annan plats nu med nya andetag
och våra bröstkorgar kommer inte nånsin höjas i samma takt
igen

det är som  om våren kom i på en sekund
och snart slår alla löven ut


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0