gullbergskaj

det var över tusen andetag sen
jag skrev ett ord såhär
men januari och den månaden som kommer efter gör mig alltid
svag för orden

det e många dagar nu som du har varit utan mig
du klarar dig bra

i det här livet just nu, det här zigenarlivet
är det byrackor och bond-tankar som fyller mina dagar
javisst hela jobbet är mitt i allt, hela tiden
men det är det alltid 
och det är det jag ändå älskar
men nu är det vintertempo, på med raggsockor och gå ut och hämta ved
gå en långpromenad med byrackorna och dricka kaffe med finaste grannen
slå lite på tangenterna
andas om drömmar
med luften som inte skvallrar
min luft som inte är din numera. men allt häromkring talar du

andetag tog det för mig att glömma
och du hade din blå luvtröja vid västkustens vackarste hav
det va dina löften som blev till thinner
och min tystnad som bekräftade

365
är det sedan ditt sista andetag togs i min säng

och alltid denna längtan
som har dämpats en aning av tiden
en ångest ligger över ön idag som dimman igår låg tjock över västgötaåkrarna

måndag natt och tv-hallåan han har schlager-skjorta och rosa slips
varför detta hyckleri
med färger
så rolig är inte en vanlig måndag

släpp ut fågelsången och ge knopparna syre
jag behöver våren.

nu är det bara vi och skogen
dina händer rör sig som de alltid gjort, över husen
strecken på pappret
blir som det hejdå vi glömde

en annan plats nu med nya andetag
och våra bröstkorgar kommer inte nånsin höjas i samma takt
igen

det är som  om våren kom i på en sekund
och snart slår alla löven ut